onsdag 31 mars 2010

Glad påsk!

Nu tar jag påsklov. I kväll åker jag till min släktgård, till mina kusiner, till nyfödda lamm, lycka, brödbak och en massa stickning. På min släktgård finns det varken tv eller internet, så här kommer inte att uppdateras förrän jag kommer tillbaka, på måndag eller tisdag. På min släktgård finns det däremot långa promenader, tysta förtrollade skogar, kaminer, gungstolar, en glasveranda, två små öar, en grånad brygga av lärkträ, en källare full av saft, sylt och torkad svamp, mostrar och morbröder, sexton kusiner (även om inte alla är där samtidigt), pussel, gitarrer, dragspel och fioler, grånade äppelträd, nyvakna krokusknoppar, knappgömmor och en ständig närvaro av mormor. Hon var den finaste.

Dagens låt är till fina, starka vännen E. Någon gång kommer du att återvända till sjunde himlen.

Glad påsk, alla!

tisdag 30 mars 2010

Favorit i repris

För ett par dagar sedan fyllde min moster 31. Här är min present till henne. Jag åker nämligen till henne imorgon. Hon bosatte sig på min släktgård med sin familj och skaffade ganska omgående en shettis, en prickig pippihäst (som egentligen är en knabstruper) och fem roslagsfår. En katt och en påfågel dök upp från ingenting och flyttade in de också. Första året kom det två lamm, Svea och Pontus, och sedan dess har flocken bara vuxit. Nu tror jag att det är ungefär 40 tackor av rasen roslagsfår. I höstas (jag inbillar mig - förstås - att det var för min skull) köpte mostern elva finullsfår; tio tackor och en bagge. Finullsfåren ska få lamm precis precis när som helst, roslagsfåren har redan fått en massa lamm. Än är finullsfåren inte klippta, men det blir himla kul att hjälpa till med klippningen och använda den ullen så småningom.

Innan mostern flyttade till gården bodde ett gammalt par där, som hade får, grisar, kaniner och höns. När jag var liten var jag alltid med och matade djuren när jag var där, och klippte får första gången när jag var ungefär tio år. Då klippte de fortfarande för hand (om jag inte minns fel - det kan vara så att jag inte fick använda den elektriska saxen också...), det tog himla lång tid, men var väldigt roligt.

Detta är en kællingesjal, ett mönster rekonstruerat från en dansk sjal från 1897. Jag tycker himla mycket om mönstret, detta är sjal nummer tre i ordningen. Jag har använt kampes tvåtrådiga plädgarn i färgen natursvart och stickor 3,5. Sjalen har varit klar ett tag men det kändes bra att visa upp den nu när mottagaren fyller år. På bilderna är min fina näst yngsta lillasyster, iklädd en klänning jag sydde för ett par år sedan men nu har vuxit ur.

måndag 29 mars 2010

Femhundra meter himmel

Femhundraen meter och hundratjugoåtta gram gråa skyar på en brödsmulig men glad duk. Jag har inte vågat tvätta garnet, bara sköljt och sträckt ut det, av rädsla för att det ska filta ihop sig för mycket, vilket gör att det fortfarande är ljust grått. Men, jag tror att det blir vitt när jag tvättar sjalen innan blockning. Nu har det precis lagom mycket gloria för min smak. På fredag ska jag börja sticka en torreyana av garnet, jag är med i en KAL som börjar då, men jag har helt fräckt tjuvstartat (den går ut på att både spinna garn och sticka en sjal) med garnet. Idag är en blå måndag, med té i litervis, nybakat bröd, mörk choklad och ett litet, magert rådjur några meter utanför köksfönstret.

söndag 28 mars 2010

Från ull till mössa på två dygn

Den första gången jag hade ett riktigt sommarjobb köpte jag ull för precis allt jag tjänat. Jag tror att det var sommaren när jag precis fyllt sexton, men det kan ha varit året efter det också. Hur som helst så blev det en himla massa ull för pengarna, någonstans runt sex kilo, som trillade ner i brevlådan i små omgångar hela sommaren. Det är okardad, otvättad alpacka, uppvuxen i Skåne. Jag köpte ull i en himla massa nyanser och kvalitéer, från svart superlen babyalpacka till grövre, grå.
Jag och yngsta systern hade en till kardmaskins-workout i fredags kväll, som resulterade i två stora sjok av denna mörkbruna alpacka. Efter senaste kardomgången var det kvar lite ljusgrått, jag lät det vara kvar för att ge garnet mera liv.
Igår spann jag tre spolar entrådigt, och fick äntligen testa att spinna tretrådigt med tre trådar. Annars har jag bara tvinnat tretrådigt med navajoteknik, men nu fick jag användning för de nya spolarna jag gjorde just för att kunna spinna tretrådigt.
De tre spolarna blev sedan till detta tjocka garn: ca 110g och 100 meter. Jag är himla stolt över att jag lyckades spinna precis som jag tänkte, meningen var just att garnet skulle väga ungefär 1g/meter, och detta är ju rätt nära, eller hur?
Igår stickade jag upp en Icing Swirl Hat, mönster av Ysolda, som jag tvättade efter stickning, men när jag tvättat klart märkte jag att den växt oförskämt mycket. Efter att ha sovit på saken repade jag upp och stickade om i morse, och blockade över lillasysterns ballong. Jag fick fotohjälp av min mor, och nu har jag bosatt mig i mössan som ännu inte är helt torr efter blockning, men väldigt mjuk ändå.

lördag 27 mars 2010

Efterdyningar

Förkylningen avtar, med efterdyningar i form av huvudvärk och ont i kroppen. Men jag är glad ändå. För alla er som inte är på stickfest i väst (som jag t.ex.), här är något att muntra upp er med:

Om jag någonsin skaffar barn, så tänker jag skaffa honom. Så det så.
Här är ett till underbart klipp med samma unge.

Ha en bra helg!

fredag 26 mars 2010

Fredagsrapport

Förkylningsspinningen är uppnystad på härvträ och torkar nu i solen. Jag gissar att det är 120g och 500 meter, men jag ska räkna mer precist sen. Det blir förmodligen en sjal så småningom, tills vidare tänker jag gosa med det och ge det en massa kärlek, det är så himla mjukt! Jag mår något bättre idag, det känns som att hjärncellerna är på väg tillbaka.
Mönsterkonstruktion. Efter att ha stickat en halv kofta märkte jag att den blev för stor. Surt för mig. Nu blir det en himla massa upprepning och omstickande och tédrickande.

Dagens bröd är ett grovt rågbröd med kummin, lång jästid och mjölk som degspad.

torsdag 25 mars 2010

Gråa skyar

Igår var en riktig myskväll, jag passade min yngsta syster som är tolv år och håller på att lära sig att vara ensam hemma. Jag passade på att använda henne som arbetskraft och bad om hjälp med kardmaskinen. Vi hade hemskt kul, och systern ville aldrig sluta. Imorse frågade hon om vi inte kunde karda lite ikväll också? Jo... det kanske jag kan stå ut med.

Idag är en sån dag då jag sprider pappersnäsdukar över hela huset och är rädd att min hjärna rinner ut genom näsan. En dag med grå himmel och väldiga avstånd till sommar. En dag då jag inte orkar göra något annat än att sitta i soffan, dricka té och lyssna på långsam musik på låg volym, annars skramlar det i huvudet. En sån dag då det till och med känns för ansträngande att sticka. Så jag har spunnit istället. Det har ett helt annat flyt och känns mer meditativt, mitt spinnande är helt automatiskt. Vi kardade fyra stora sjok av vit alpacka igår, den ser grå ut eftersom den är otvättad, men blir säkert helt vit efter tvätt.

Nu ska jag sova lite...

onsdag 24 mars 2010

Tusen sländor


Jag tror att jag har drabbats av storhetsvansinne. Jag rotade igenom träförrådet och sågade till en bit av alla träslag som var vackra. Det blev inte mindre än åtta bitar - av bland annat masurbjörk, tysk ek, päron, körsbär och ett som skiftar i grönt som jag inte alls vet vad det är. Nu har jag att göra ett tag framöver i alla fall. Det ska bli intressant att se hur de uppför sig när jag svarvar.

tisdag 23 mars 2010

Mindre päronslända

Dagens slända väger 48 gram. Tyngden är av päronträ, ett annat av mina favoritträslag, visst är det vackert? Pinnen i mitten (är det någon som vet vad den heter?) är av björk. Att svarva i päronträ är som att skära i smör, eller att dreja. Väldigt trevligt, helt enkelt. Tyvärr sprack det andra ämnet, på grund av ett dåligt stämjärn, men det betyder bara att det kommer att bli många fler: jag kan inte ge upp efter tre sländor, och att bara göra en åt gången känns dumt. Nu vill jag prova andra träslag och nya former, så långt det går med mina i princip obefintliga svarvkunskaper.

Igår såg jag årets första vintergäck och träffade fina vänner. Vi åt god mat, stickade och skrattade. Tack, E och alla andra!

söndag 21 mars 2010

Stormig söndag

Vad är nu detta för tokerier? Jag har minsann inte beställt någon snö, och ändå är det någon som häller den över mig och mitt gula hus. Tur i alla fall att jag har en blommande pelargon och en massa morgontrötta, vårbleka groddar att se på.
När jag var sexton år åkte jag till Island en sommar, och kom hem med några kilo garn och några kilo stenar. Vi åkte runt hela Island och såg fantastiska saker. Något av det mest imponerande var en flera kilometer lång strand som vätte rakt mot norr. Det fanns inga vägar som ledde till stranden, utan vi fick gå flera kilometer genom svarta sanddyner täckta av raspigt gräs. Långt innan vi såg vattnet hördes vattnets dånande, och all växtlighet slutade ungefär hundra meter från vågorna. Havet var vilt och stranden fylld av döda, ilandspolade fåglar, stockar och rep. Det var inte direkt vackert, men fantastiskt mäktigt. På vår resa såg jag lunnefåglar och öppna kristaller på klipporna som jag försökte hacka loss och ta med mig, isblock som rasat från jökeln och en säl som simmade runt bland dom. Små, sträva isländska får låg i högar på vägarna och idisslade och flockar med hästar sprang över fälten. Någon gång ska jag återvända till detta vackra, otämjda land.

En ny stickning växer fram, i ospunnet isländskt garn. Jag har planer på att offentliggöra mönstret så småningom, men först och främst måste det ju bli ett mönster, har jag hört. Så nu ska jag sticka vidare.
Till sist vill jag tacka för alla fina kommentarer om sjalen (och om allt annat), jag tycker att det är hemskt roligt att så många läser och uppskattar det jag skriver. Jag blir jätteglad för alla kommentarer!
Jag har också fått en till solskensaward, av Medea. Tack!

lördag 20 mars 2010

Sjal- och brödblogg


Äntligen är den klar! Mitt projektarbete var att karda ull, spinna garn, hitta på ett sjalmönster och till sist sticka upp det i garnet. Det har gått bra för det mesta, men när jag måste sticka, och helst så snabbt som möjligt, så går det ganska långsamt... Dessutom tyckte jag inte alls om färgen, den var alldeles tråk-grå-beige, vilket i vilket fall inte gjorde att stickningen gick fortare, men eftersom jag spann av otvättad ull ändrades sjalens färg drastiskt när jag tvättade den innan blockning, och blev guldbeige istället. Första sköljningen såg ut som en lervattenpöl. Jag tror att jag förr eller senare lägger upp mönstret på ravelry, och i så fall tänker jag hojta här efter teststickare först.

Jag har varit väldigt glad hela helgen, det är som ett lyckorus som inte tar slut. Det beror nog delvis på att jag får sticka vad jag vill igen och att sjalen är klar, men har nog också att göra med vårkänslor: det har varit sju grader och supersoligt idag. Dessutom tittade jag och min handledare på preliminära betyg igår, och studenten känns inte längre evigheter bort. Jag kommer att gå ut som den yngsta och gladaste i klassen, med hjärnan full av ull.

Jag tror att mina brödbakargener ska få gästblogga här ibland, vi hade ett riktigt trevligt utbyte idag nämligen. Dagens bröd är platta, bakade på nästan bara rågsikt och kryddade med anis, uppätna nybakade med smältande smör och rött té till. Helt okej.

Lördagsmys och award!

Dagens mys är en kladdkaka med extra choklad och hasselnötter.
Jag har fått en award! Tack så mycket, Fale Artut. Jag känner mig väldigt hedrad!
Jag har dock bestämt mig för att inte skicka den vidare, eftersom jag har sett den snurra runt bland de flesta redan.

Den första bröddegen står på jäsning, och jag har lånat en systemkamera av en god vän för att fotografera sjalen, som blev klar igår. Bilder kommer upp senare!

fredag 19 mars 2010

Sländor

Idag har jag gjort klart de första två sländorna: en topptyngd som väger ungefär 65 gram, och en jättestor och tung stödd slända, som man kan skruva fast en krok i och använda för att tvinna garn också. Själva tyngden är av alm, ett av mina favoritträslag, och "pinnen" är av björk. Någon gång nästa vecka kommer två sländor i päronträ, de kommer förmodligen att vara en aning mindre.

Jag provspann båda med lite värmlandsull, och den topptyngda var hemskt bra, den snurrade väldigt länge. Det var lite svårare att spinna med den stödda, det har jag nämligen aldrig gjort förut. Det var en utmaning att bara hålla ullen i ena handen, så det blev ganska ojämnt., men blir antagligen bättre om jag övar.

Idag har jag köpt en bok med jättemånga brödrecept i, så det finns en viss risk att detta blir en brödblogg... men det är smällar man får ta.

torsdag 18 mars 2010

Knappar

Något av det absolut vackraste jag vet är pärlemorknappar. Helst tillsammans med oljat trä eller grå ull. Kontrasten mellan träets och ullens grovhet mot det blanka, skimrande i pärlemor tilltalar mig väldigt starkt. Till den stora knappen överst tänker jag sticka en kofta (även om tanken om koftan kom först är på något sätt självklart att knappen får en central plats), så snart har jag lite mer grå ull och pärlemor i mitt liv. Fram tills dess får knapparna ligga uthällda på min gigantiska almskärbräda.

I höstas var jag i en second-handbutik och letade igenom deras knappgömmor. Jag plockade ut alla pärlemorknappar de hade och funderade över vad de kunde tänkas kosta, det stod nämligen inget om priset där. Jag tänkte att jag kunde föreslå ett lågt pris först, och så kunde det höjas en bit. Jag gick igenom vad jag skulle säga, mitt bud och värsta möjliga situation i huvudet, jag har alltid haft väldigt svårt för att pruta och köpslå. Darrbent och med skenande puls gick jag mot kassan, med en svettig näve full med knappar. Jag ler försiktigt och säger: "Lite knappar, tio kronor kanske?". Kvinnan vid kassan ger mig en sträng blick och säger: "Nej!". Jag håller på att svimma, såhär såg det inte ut i mitt huvud. Sen fortsätter hon: "Inte mer än fem kronor!".

Snart är jag klar med min stora sjal, då får jag sticka på andra saker. Jag är inne på slutspurten, men kommer att få en himla massa trådar att fästa. Det kommer att ta tid...

tisdag 16 mars 2010

Vår, ja tack!

Jag längtar tills lönnen blommar, att tugga på söta lönnblommor och se yrvakna humlor rumla runt som fulla tonåringar bland blommorna. Då blir jag så lycklig att jag får fjärilar i magen och hittar på tokiga saker. Förra året satt jag högt upp i en lönn och visslade och spelade glada sånger på en gitarr jag hade hissat upp med ett rep.
Jag längtar tills scillorna blommar. På min släktgård fylls rabatterna fullständigt av dessa blåa, suddgummidoftande blommor, precis när lammen har blivit så kaxiga att de driver runt i flockar och mopsar sig.
Jag längtar tills skogsslänterna fylls av vitsippsdrivor. Det är så vackert att jag helst vill lägga mig mitt på dom, men låter bli för att dom kanske blir platta, och det vore ju inte bra alls.
Jag längtar tills solen silas genom bladen, man får använda solglasögon och fladdriga klänningar och längtar till skuggan. När man varken använder strumpbyxor eller skor, utan springer barfota både ute och inne och cyklar till skolan utan jacka och med utsläppt hår.
Jag längtar tills äppelträden blommar. Helst i Rosendals trädgård, eftersom äppelblommor bara blir vackrare ju fler de är, och jag tillbringade en vecka bland blommande äppelträd där för ett par år sedan.
Jag längtar tills slånbuskarna blommar. Slånbuskar som är vita skyar runt vårtrötta, blöta åkrar. Har man tur kanske man får se årets första fjäril där.
Jag längtar tills pingstliljor blommar. Jag längtar efter påskliljorna som jag planterade mitt i gräsmattan när jag var fjorton år och som mamma alltid klipper ner med gräsklipparen när de har blommat ut, fast hon inte får. Då får ju inte lökarna någon näring. Det bryr dom sig som tur är inte om, de blommar varje år faktiskt.
Jag längtar till och med efter maskrosor. Tänk vad vackra de är när man inte har fått så mycket blommor på länge. Speciellt om man går lite närmare inpå än man brukar. Av maskrosor kan man också göra maskrospipor, det är lite busigt.
Jag längtar efter väldiga mängder av tulpaner. Så många att man kan ta med sig några in varje dag, utan att någon annan än en själv märker något. Helst i många olika färger, former och storlekar.

Just nu längtar jag väldigt, väldigt mycket efter vår. Det är nästan så att jag ställer mig i trädgården med vattenspridaren kopplad till en varmvattenledning, och då är det ganska illa enligt min mening.